Om Biologiska museet

BIOLOGISKA MUSEET – ett museum över ett museum Den som har förmågan att se det stora, sköna och underbara i naturen, behöfver aldrig känna ledsnad. Hvarje fågel, hvarje insekt och blomma är hans vän, och känner han dem, är han aldrig ensam. (Kolthoff, Gustaf (1899). Ur Djurens Lif: skildringar.)

Biologiska museet är ett unikt museum både till utseende och innehåll. Allt sedan den dagen museet, med pompa och ståt, invigdes 1893 har utställningen i stort bevarats. Bruno Liljefors målningar, de tysta djuren, rotundan och ljuset som vackert sipprar in genom de stora takfönstren i utställningshallen, allt finns kvar. Det är en plats där tid och rum inte existerar så som vi känner det, där olika växtzoner och årstider blandas och där djuren står stilla sida vid sida.

Då Biologiska museet byggdes, i slutet av 1800 – talet, betraktades naturen som ytterligare en resurs bredvid elektriciteten, bilen och telefonen. I denna trevägskorsning mellan industrialisering, naturromantik och positivistisk naturvetenskap lade konservatorn, amatörzoologen och jägaren, Gustaf Kolthoff grunden för museet. Kolthoffs idé gick ut på att skapa ett museum där besökaren kunde uppleva den nordiska djurvärlden.

Här lär man sig på en liten stund hvad man under åratals studier ej kan lära sig af litteraturen. (Bowdler Sharp, brittisk zoolog, efter ett besök på Biologiska museet)

I Biologiska museet befinner sig besökaren mitt i en stillbild av konserverad och manipulerad natur med skulpturala djurkroppar, mossbeklädda skogsmarker och oändliga hav. Bakom den minutiöst konstruerade miljön i museets diorama, förlängs landskapet i tillsynes, en oändlighet av Bruno Liljefors enorma bakgrundsmålning. Hans arbete knyter upplevelsen av en plats för utbildning inom biologi till konstens domäner. Där det är tolkningen av verkligheten, snarare än fakta, som är det centrala. Målningarna är en gedigen konstskatt och en bidragande faktor till det väldiga landskapets overklighet.

Dioramatekniken var inte någon nymodighet vid slutet av 1800-talet. Det var ett av de få etablerade massmedier som använts under det gångna seklet för att förmedla bland annat historiska händelser. Syftet med det Biologiska museet på Djurgården har flera gånger ifrågasatts efter att dess tredimensionella verklighet utkonkurrerats av det tvådimensionella bildmediet. Som tur var har museet trots allt överlevt och bevarats in i vår tid. För att nästa generationer ska kunna få ta del av museet är det därför viktigt att vi vårdar och bevara men även utvecklar och stärker museet och dess roll i samtiden.